En tidigare regering talade om ”elektroniska motorvägar.” It- och regionministern i den nuvarande säger att ”Sverige ska bli världens mest framgångsrika it-samhälle.”
I byarna Skäggalösa, Sunnanvik och Odensjö i Småland tyckte man det var för mycket prat och för lite verkstad – och grävde ner eget bredbandsnät för egna pengar.

De vita fläckarna på kartan över det svenska bredbandsnätet är fortfarande stora och den gemensamma nämnaren är att de finns på landsbygden. Ännu större riskerar de att bli nu när Telia Sonera vill riva delar av sina luftledningar, som inte längre anses lönsamma. Utan att ersätta dem med något annat. En konsekvens kan bli att minst 200 000 hushåll blir utan fast lina för bredband och telefoni och istället hänvisade till skakiga mobila lösningar med låg kapacitet.

Många vita fläckar
Dessa vita fläckar på bredbandskartan är ingen av de stora bredbandsbyggarna intresserade av. De genererar helt enkelt inte tillräckligt stora intäkter. Därför har det de senaste åren grävts ner åtskilliga mil fiberledningar i ett tusental byar på den svenska landsbygden. Och många, många fler är på gång. De har tröttnat på att vänta och gör det själva.
– Vi hade ett trögt ADSL innan, berättar Christer Mårdh från Odensjö – och det hade vi nog fortfarande haft om vi inte tagit egna initiativ. Den s k marknaden är inte intresserade av snabba bredband med rejäl kapacitet till oss som inte bor och lever i städer eller större tätorter. Vi pratade med Telia Sonera – de ställde sig helt kallsinniga.
Så här gick det till när bredbandet kom till byn:
Wexnet är ett energibolag som samägs av Växjö och Alvesta kommuner. De grävde fiber till ett antal telestationer i närheten av de tre byar vi nämnde ingressvis. Men där slutade ”motorvägen” – för byborna var det fortfarande ADSL som gällde. Eller mobilt bredband, som bara fungerade hyfsat så länge masten fanns inom synhåll. Det accepterade man inte utan började undersöka om man inte kunde gräva själva.
Det kunde man och byarnas 77 hushåll bildade den ekonomiska föreningen Blendafiber.
– Vi hade tur, berättar Christer Mårdh. Det visade sig att EON skulle gräva ned sina elledningar för att slippa framtida Gudrun. För en rimlig ersättning per meter gick de med på att lägga våra fiberkablar i samma ”dike.”
Därefter gick Wexnet in och blåste fiber, anslöt till telestationerna och förberedde uppkoppling för varenda kåk. Nu är det Wexnet som driftar nätet.

En demokratifråga
Mycket av jobbet gjordes av byborna själva, varje hushåll ansvarade själva för jobbet på sina egna tomter.
Ett år efter att idén fötts hade 57 av medlemshushållen 100 mb/s i sitt nya nät, som dessutom lätt har kapacitet för upp till det tiodubbla. De resterande 20 hushållen ansluts snart, grävjobbet har redan inletts. Kostnaden per hushåll blev 30 000 kronor. Utan en enda krona i bidrag från stat, länsstyrelse eller annan myndigheter. De pengar som funnits till sådana här bredbandssatsningar är slut och de som sägs vara på väg sitter fortfarande fast i den byråkratiska kvarnen.
– Det är mycket pengar, säger Christer Mårdh, som absolut inte saknar sitt gamla ADSL och sin mobiluppkoppling – och det gör ingen annan i föreningen heller.
– Jag tycker faktiskt att myndigheter borde ställa upp mer för byar som våra nu när inte marknaden gör det. Det är en viktig demokrati- och jämställdhetsfråga